Hur ska det kunna bli någon attitydförändring i samhället gällande våra hemlösa, när det som idag kallas hjälpa hemlösa går att jämföra med hur nazisterna baktalade judarna för att få folket med sig?

Detta baktalande ledde till att judarna till och med gick emot sina egna för att inte dödas. En liknande men mer sofistikerad metod använder sig både socialtjänsten och frivilligorganisationerna utav idag. De lyfter fram någon kuvad före detta hemlös som säger precis det socialtjänst och/eller frivilligorganisationen vill att personen ska säga.

Vilket den hemlöse säger av rädsla för att bli av med ”nådegåvan” (bostaden) och att inte längre behöva bära skammen av att vara eller kallas hemlös längre. Sådana här genomruttna ”hjälpsystem” har vi byggt upp runt våra hemlösa, uppbyggda av en enda orsak. Nämligen att skapa jobb och en inkomst åt redan etablerade människor på av de själva smutskastade hemlösa människornas bekostnad.

Dessa kan av många tyckas vara hårda och orättfärdiga ord, men det är inte deras vänner som dör som hemlösa och bygger trots allt på modern forskning om hemlöshet. Alltså den forskning som inte bygger på en fortsättning av att det är hemlösa som är problemet, utan på bristerna i det stöd från de myndigheter och organisationer som tagit på sig det ansvaret.

Den metod som Lund nu vill lansera runt om i våra kommuner (housing first) utgår från att ingen kan ta itu med sin livssituation om man inte först tillgodoser den grundläggande rätten till ett eget tryggt hem. Först en egen bostad, därefter kan socialtjänsten och andra organisationer lägga krut på att skräddarsy åtgärder för den mycket heterogena gruppen hemlösa. Metoden är helt i linje med de senaste forskningsrönen och har testats med mycket goda resultat i bland annat Hannover, Finland och New York. Där har det visat sig att 88 procent av de nu före detta hemlösa har lyckats behålla sina hyreskontrakt med rätt stöd för att behålla hemmet, för de människor som vill och behöver det.