Om vi vill hjälpa en hemlös individ, vilket måste innebära att föra honom/henne tillbaka till ett värdigt liv med ett tryggt hem. Då måste vi först finna och möta individen där hon är och börja just där. Samtidigt är jag av egen erfarenhet övertygad om att det trygga hemmet måste finnas i direkt anslutning till hjälpen.
De som inte har det verktyget fastnar i realiteten i en sorts pseudoverksamhet som för den hemlöse ännu längre ifrån det grundläggande behovet, det trygga hemmet. De som tror annat lurar bara sig själva.
Vill jag ändå hjälpa en hemlös genom att tala om hur mycket jag kan om moral, etik, empati och om hur jag anser livet ska se ut, är det snarare ett uttryck på att jag är fåfäng, högmodig och/eller egentligen vill bli beundrad av mig själv och andra istället för att hjälpa. Jag tror att all hjälpverksamhet måste börja med ödmjukhet inför den jag vill hjälpa.
Då ska vi inte tro att vi kan fortsätta bygga upp olika organisationer och verksamheter som idag i Stockholm omsätter miljardbelopp. Jag tror att vi kanske måste lära oss förstå att detta med att hjälpa inte är att vilja härska, kontrollera, känna sig behövda eller goda inför andra och sig själv på den hjälpbehövandes bekostnad.
Kan jag inte inse detta, då kan jag heller inte hjälpa hemlösa hem.